”Färgerna spelar kontrasternas spel, stöter gestalter mot oss eller suger dem in i dova klanger. Hennes färgformer och rytmiska nerv av enveten upprepning är helt sammanflätade med berättelserna. De kunde inte ha formats på annat sätt. Detta gör dem slutna, men detta skall vi då hälla i minnet: ”Varje dikt måste inkarnera sin egen hemlighet, sitt eget hemliga självmedvetande.”

Pia Tafstrup

Ställer mig slutligen frågan hur mycket detta handlar om Helmtrud Nyström själv? Förutom det rent personligt hållna bildspråket, finns det upplevelser som ger hennes bilder form?  Ingen kan svara på detta, men jag tror att jag med hjälp av Sara Kirsch kan ge ett uppslag till  förklaring av livet i det gåtfulla hos Helmtrud Nyström: ”Ein Spiegel mit mir darin, weil sonst niemand da ist.” En spegel med henne själv i …

Thomas Millroth, 2004